En lördag innan månaden är slut
Idag är det två månader sen sista föreställningen med Alice i Underlandet hemma i Karlshamn och det var allt jag ville säga med det.
Dagarna flyter på här nere i takt med att vinden blåser i träden. Jag spenderar dagarna i teatersalen med olika ämnen och projekt. Vi jobbar just nu på höstens två föreställningar som vi ska turnéra runt med. Jag och Clara blev placerade i samma grupp och har temat Prestationsångest och Stress. Föreställningen kommer bli en rolig föreställning med mycket igenkänning, men även djup och personlig då alla i gruppen fått skriva varsin personlig monolog som ska vara med.
Under arbetet med den har jag haft en enorm prestationsångest för att det inte ska bli bra, att det inte ska bli som jag vill, att jag inte ska bli nöjd med resultatet eller att min monolog inte ska bli som jag vill ha den. Det är väldigt ironiskt att pjäsen handlar om prestationsångest och så har alla haft det över arbetet. Nu har vi dock material som ska användas och det är bra grejer.
Panicos Amigos kommer bli årets föreställning!
Precis som på alla andra ställen, så fyller människor år och det görs det här också. Förra veckan fyllde min fantastiska klasskompis Anna år och jag tog mitt mod till fånga och gick på hennes födelsedagsfest. Den spenderades mest i köket på grund av att jag är kaninallergiker.
Men i tisdags fyllde den vinkande människan ovan, Philip, år och då begavs det ut på pub på kvällen. Det var ett stort gäng som drog ut och vi kom inte hem förrän....runt ett...
Vad gör en inte för folk som fyller år va?
Vi började kvällen på Telegrafen men begav oss sedan mot det, i mina ögon, skabbigaste stället i stan. Där sjöngs det "Ja Må han leva" för hela slanten och det var party.
De hade iallafall biljard, som alla spelade
Eller så hängdes det bara vid bordet där alla lagt sina grejer
"Jag älskar när du ser så uttråkad ut. - Clara Mattsson"
När kvällen var över och vi tog sista bussen hem gick jag och la mig med en gång.
Har inte varit så trött, varken på människor eller bara allmänt, som jag var då.
Har inte varit så trött, varken på människor eller bara allmänt, som jag var då.
Kulturflata Punkt.
