Håpas du trifs i fengelset.
Ja, kära Kulturflata läsare där ute.
Igår var jag som sagt på teater, och jag säger det direkt.
OM NI FÅR MÖJLIGHET GÅ!
Föreställningen var 1 timme och 20 minuter, men det kändes som att man hann sätta sig och så var det över igen.
Pubilken var dock mest i den lite äldre medelåldern.
Så där satt jag och var lite annorlunda och ensam, men vad gör det.
Håpas du trifs bra i fengelset handlar om två syskon. Anni och Sami.
De växte upp med missbrukande föräldrar och hade det inte bra ställt.
Då Sami tröttnar på att bo hemma, så flyttar han till en egen lägenhet och börjat knarka,dricka och hålla på.
Anni reder dock upp sitt liv och skaffar sig en familj.
Nu är de vuxna och Anni vill ha kontakt med sin bror som hon hela livet längtat efter att träffa igen.
Sami faller tillbaka i sitt missbruk, men Anni kämpar ändå.
Genom hela pjäsen så går de tillbaka till sina minnen och går igenom hur Anni känner emot Sami.
Vilket inte är det mest positiva man kan känna, men hon älskar honom fortfarande.
Då de enbart var två skådisar och att det mest är Anni som berättar, så var hela pjäsen iprincip monologer.
Några små dialoger, men mest monologer där Anni berättar,
Men gud så bra den var.
Det var en enkel scenografi, men det hade verkligen inte behövts mer,
Och sminket lös verkligen, jag satt på åttonde raden men såg tröttheten i Samis ögon.
Allt var otroligt fantastiskt, kanske ett väldigt tungt tema, men det är väldigt nutida. då det är många som lever i missbruk eller som anhörig till en missbrukare.
Kulturflata Punkt.
