Jag skrev en gång en pjäs och den sattes upp
För ungefär tre år sedan hade jag skickat in min gymnasieansökan och då sökt till en gymnasieskola med inriktning textildesign. Jag ville inte gå kvar i Karlshamn där jag skulle gå med samma människor som jag tidigare gått med och det fanns, enligt syven, ingen teaterinriktning i blekinge, så jag sökte mig bort.
Av en slump hittade jag en skola i Karlskrona och en mailadress till teaterläraren, jag mailade och frågade om inriktningen fanns kvar, och det gjorde den! Jag åkte bort för att kolla hur det verkade på skolan OCH JISSES VAD JAG TRIVDES. När omvalsperioden kom bytte jag snabbt mitt förstahandsval till Estet Teater på Törnströmska Gymnasiet.
I augusti började jag i den bästa klass jag nånsin gått i, jag fick alldeles nya klasskompisar som jag älskar oerhört mycket. Jag fick vänner som sett mig gråta av lycka, sett mig gråta av sorg och som ibland tröttat ut mig otroligt mycket med ord och sätt att prata som bara går mig på nerverna.
Av en slump hittade jag en skola i Karlskrona och en mailadress till teaterläraren, jag mailade och frågade om inriktningen fanns kvar, och det gjorde den! Jag åkte bort för att kolla hur det verkade på skolan OCH JISSES VAD JAG TRIVDES. När omvalsperioden kom bytte jag snabbt mitt förstahandsval till Estet Teater på Törnströmska Gymnasiet.
I augusti började jag i den bästa klass jag nånsin gått i, jag fick alldeles nya klasskompisar som jag älskar oerhört mycket. Jag fick vänner som sett mig gråta av lycka, sett mig gråta av sorg och som ibland tröttat ut mig otroligt mycket med ord och sätt att prata som bara går mig på nerverna.
När vi började fick de läsa de 12 första scenerna och jag fick då order från min fantastiska teaterlärare Karin att jag skulle skriva klart manuset, för oavsett om vi spelade det eller inte, så ville hon ha det. Jag skrev klart det och ganska snabbt bestämdes det att det var den pjäsen vi skulle spela upp som slutproduktion.
Jag kunde inte förstå att MINA klasskompisar, som jag ofta trodde avskydde mig, att de ville spela upp en pjäs som JAG skrivit. Jag kunde inte förstå att Karin tyckte att pjäsen var värd att spela upp, men det tyckte hon.
Igår hade vi vår sista föreställning, efter tre år tillsammans, efter en lång tids repeterande, skrattande, gråtande och utflippande så stod vi på scenen tillsammans och vinglade när den enorma publiken skulle komma in och sätta sig. Föreställningen blev den bästa av allihop. Replikerna satt som de skulle, scenbyterna gick bra och jag, min blödiga lipsill, grät i begravningsscenen.
Vi fick stående ovationer och publiken grät.
Det var längesen som jag var så lycklig som igår, längesen som jag var så stolt över någon som jag var igår.
Slå lite hårdare blev precis som jag hade tänkt mig och det har jag bara några få personer att tacka för;
Först vill jag tacka underbara Karin som trodde på mig och mitt manus från första början. Karin som regisserat pjäsen till perfektion. Tack för att du är så jävla, oj förlåt, så himla bra!
Tack till Hedvig för att du gjorde Lovisa precis som hon skulle vara. Hedvig som kunde fuldansa till Slå mig hårt i ansiktet och få oss alla att skratta ihjäl oss. Tack för att du är så jävla grym.
Tack till Oscar för att du tog på dig rollen som den hungriga allvetande Ossian och kallade Lovisa för Lilla Gumman (♥) Oscar som trots all skit som försiggått inom honom sett till att fixa detta. Tack för att du gjorde detta!
Tack till Emil för att du gjorde Rasmus precis på det sätt som han skulle vara. Emil som spelade något oerhört annorlunda från honom själv och inte lämnade ett öga torrt under varenda föreställning. Tack din lilla Manshora♥
Tack till Linnea för att du förkroppsligade all den ilska som Tindra bar inom sig. Linnea som nästan-kysste mig utan problem och som trots sin stora kärlek till Emil klarade av att slå och sparka honom. Tack för att du fixade det!
Tack till Louise för att du trots din fobi för att vara nära människor fixade scen 12! Louise som tog på sig rollen som (allas vårt hatobjekt) Vanja och lät sig kladdas ner med smink och lila läppstift. Tack för att du var den bästa tjej jag nånsin haft.
Och tack till Elin som såg till att all musik kom när den skulle, Elin som bara är så jäkla grym.
Jag kommer aldrig glömma er kära människor, för det är tack vare er som jag gått till skolan och njutit av varje sekund. Tack för att ni trott på mig när jag inte gjort det själv.
Ni är bäst. Allt är gjort som skulle göras och det är slut.
Slå lite hårdare blev precis som jag hade tänkt mig och det har jag bara några få personer att tacka för;
Först vill jag tacka underbara Karin som trodde på mig och mitt manus från första början. Karin som regisserat pjäsen till perfektion. Tack för att du är så jävla, oj förlåt, så himla bra!
Tack till Hedvig för att du gjorde Lovisa precis som hon skulle vara. Hedvig som kunde fuldansa till Slå mig hårt i ansiktet och få oss alla att skratta ihjäl oss. Tack för att du är så jävla grym.
Tack till Oscar för att du tog på dig rollen som den hungriga allvetande Ossian och kallade Lovisa för Lilla Gumman (♥) Oscar som trots all skit som försiggått inom honom sett till att fixa detta. Tack för att du gjorde detta!
Tack till Emil för att du gjorde Rasmus precis på det sätt som han skulle vara. Emil som spelade något oerhört annorlunda från honom själv och inte lämnade ett öga torrt under varenda föreställning. Tack din lilla Manshora♥
Tack till Linnea för att du förkroppsligade all den ilska som Tindra bar inom sig. Linnea som nästan-kysste mig utan problem och som trots sin stora kärlek till Emil klarade av att slå och sparka honom. Tack för att du fixade det!
Tack till Louise för att du trots din fobi för att vara nära människor fixade scen 12! Louise som tog på sig rollen som (allas vårt hatobjekt) Vanja och lät sig kladdas ner med smink och lila läppstift. Tack för att du var den bästa tjej jag nånsin haft.
Och tack till Elin som såg till att all musik kom när den skulle, Elin som bara är så jäkla grym.
Jag kommer aldrig glömma er kära människor, för det är tack vare er som jag gått till skolan och njutit av varje sekund. Tack för att ni trott på mig när jag inte gjort det själv.
Ni är bäst. Allt är gjort som skulle göras och det är slut.
♥
