jag har tagit studenten och nästan levt en hel sommar med röda ögon.
Låt oss börja med att säga "grattis på studenten! Detta gjorde du bra, vad är du nu utbildad till?"
För att ge er svar på den frågan; jag är inte utbildad till någonting mer än att jag ska kunna plugga vidare. Och det tänker jag också göra.
För att ge er svar på den frågan; jag är inte utbildad till någonting mer än att jag ska kunna plugga vidare. Och det tänker jag också göra.
Men låt mig först prata lite om studenten, för här har ni den minst studentlängtande eleven som en skola någonsin sett. När mina klasskompisar längtade efter studenten, var på mösspåtagningar och fester, då satt jag och pluggade. Jag läst böcker, kollade på film, stickade, virkade, spelade teater och skrev. Jag tyckte inte att det var så himla speciellt detta med att ta på sig en (i de flesta fallen) vit mössa och skrika mig hes med alkohol i blodet. Istället för att gå på mösspåtagningen satt jag hemma och pluggade tyska för att dagen efter gå upp svintidigt för att åka till Linnéuniversitetet i Växjö och skriva ett språkprov.
Och jag klarade provet.
Det är ett tag sen jag skrev det där provet, ett tag sen jag fick höra att jag bara var dum som inte var med på mösspåtagningen eftersom att "det är en av de största dagarna i livet. Du kommer ångra att du inte var med"
Men hörrni, det gör jag faktiskt inte. Jag ångrar inte en sekund av att jag satt hemma och läste tyska istället. Jag ångrar inte en sekund att jag struntade i något som ändå inte skulle ge mig något. Visst, jag var med på en lite del, men jag bar inte min mössa och innan dess satt jag i biblioteket och pluggade. För nu kan jag flytta till tyskland, ta mina betyg från sverige och plugga där. Jag kan flytta till landet som min själ dras till, där historien svävar i luften och jag kan stanna där och aldrig återvända.
Men nu är det inte så att jag ska prata om hur mycket jag avskydde studenten. Jag ska prata om mitt liv, om min sommar som snart är över och om vad jag ska göra sen.
Foto: Karola Eriksson
Denna sommaren spenderar jag fem dagar i veckan med att vara vitmålad i hela ansiktet, leva mitt liv med rött skimmer kring mina ögon och korta shorts som är vitare än något jag nånsin haft på mig. Jag spelar Kaninen i Teatersmedjans uppsättning av Alice i Underlandet, men det är bara två dagar kvar nu. Två dagar av vitt smink, två dagar av röd färg i ögonen och två dagar av vita shorts som är så korta att jag skulle visat rumpan om jag inte haft en frack ivägen. Att springa fram och tillbaka på Kastellet gör mig så lycklig att jag glömmer bort allt som är dumt och jobbigt. Jag struntar i att världen faller samman utanför murarna. Jag struntar fullständigt i att män väldtas och att ingen uppmärksammar det. Jag struntar i allt som inte har med Underlandet att göra.
Men nu närmar sig det där som jag inte tycker om, avslutet. Vad ska jag nu göra?
Jo, jag ska flytta hemifrån.
Kulturflata Punkt.
