KulturFlata

Vad är en kulturflata? En flat kultur? En ganska platt och tråkig kultur? En flata med yoggi? Nej, det är en lesbisk kulturfantast som klagar på allt och alla. Har åsikter om allt och ingenting, tycker både rätt och fel. Helt enkelt en flata med extremt intresse för kultur.

Det var ett tag sen jag skrev här, men nu gör jag det rakt ut ur ilska mot världen

Publicerad 2014-07-26 16:32:33 i Åsikter,

Detta kommer inte bli ett inlägg som handlar om kultur och hur mycket jag älskar det. Detta kommer handla om hur mycket jag ogillar de små manliga människor som tar för sig på ett sätt som inte är acceptabelt någonstans. 
För några dagar sedan var hela min familj bortresta och jag var helt ensam hemma. Att jag var ensam har ingenting med detta att göra egentligen. Men mänsklig och i behov av mat som jag är, faktiskt så är det ju så att även jag behöver mat, coolt va? Men iallafall, jag skulle ta mig en promenad till en matbutik någon kilometer bort från mitt hus. På vägen passerade jag en lekplats där det satt två killar, pojkar, människor i en ålder på ungefär 11-13 år gamla.
Deras existens störde inte mig speciellt mycket då jag bara skulle passera lite snabbt. Men det förändrades ganska snabbt när en av killarna utropar.
"Ey du! kan jag få ditt nummer?!" På vad jag inte svarar, för vad skulle han ha mitt nummer till. Jag känner inte honom, och kommer förhoppningsvis aldrig mer träffa honom.
"Ey sexig! ge mig ditt nummer!" Åter igen så svarar jag inte honom utan känner istället ett jävligt stort obehag inom mig. Det är bara jag och killarna som befinner sig där, de skulle säkert kunna göra vad de ville med mig om jag fått för mig att de varit starkare än mig.
"Ey men vad fan! ge mig ditt nummer så kan vi knulla! Seriöst du är ju sexig!" Tankarna som går genom mitt huvud är "hur fan tänker han?" "vem har lärt honom säga sånt?" "Vet han ens vad han håller på med?" "klart han vet vad han håller på med"
Jag ger honom inte mitt nummer utan går vidare och hinner komma en ganska bra bit innan jag hör honom ropa
"jävla hora! jag ville fan bara knulla dig, inte gifta mig, jävla hora! du är säkert lesbisk ditt äckel" efter mig. 
Just i den sekunden kände jag ett stort sug efter att vända tillbaka och förklara för honom att det han höll på med inte var okej någonstans. En normal människa gör inte sånt. Det är inte så man får tjejer om det var det han var ute efter. Men samtidigt säger en röst inom mig att vänder jag så har han vunnit över mig och fått min uppmärksamhet som han ville. 
Jag är fortfarande rädd att han ska cykla ifatt mig och göra att obehagskänslan inom mig växer sig större så jag går snabbare tills jag känner mig säker.

När jag gick hem från affären funderade jag på vad det var som fick denna lilla killen att känna sig förmögen att använda de orden mot mig. Vad var det fick honom att kalla mig för Hora och "lesbiskt äckel" bara för att jag inte gav honom mitt nummer. Vad var det som gjorde att han, knappt ens tonåring, använde ord och meningar som de vuxna männen gör. 
Är det så att vi fortfarande säger till unga tjejer att killarna bara tycker om dem när de säger sånt? Är det så vi lär dagens tjejer att växa upp? Att det bara är en komplimang att bli kallad hora? Hur ska unga tjejer, och killar för den delen, våga komma ut i dagens samhälle om orden lesbisk och bög är ord som man får använda i negativ klang?
Nu i efterhand kommer jag på tusen saker jag hade velat säga till honom, tusen grejer jag hade velat visa honom och låta honom uppleva. För jag tror inte att killen på 11-13 år vet hur det känns att bli tagen på brösten och sen få höra att "han tycker bara att du är söt". Jag tror inte att han vet hur det känns att få höra orden "sexig, knullbar, söt liten flicka" viskas i öronen av människor man aldrig träffat förut.
Och faktum är att han nog aldrig kommer uppleva det. Han kommer nog aldrig leva livet som tjej i en värld där det är acceptabelt av killar att kalla tjejer för horor men inte acceptabelt för tjejer att klä sig hur de vill utan att bli våldtagna.

Om

Min profilbild

Kulturflata

Småstadsflicka från en håla i Sverige som begett sig till en större stad för att plugga teater. Jag anser alltid att min åsikt är rätt tills jag byter åsikt, för då är den rätt. Intresserad av allt som har med kultur att göra. Från människor till konst. Blir hellre arbetslös än jobbar på kontor.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela