KulturFlata

 

Att gå på bio är verkligen något som jag kan njuta av. Att krypa ner i biofotöljerna, ta fram dricka och onyttigheter och bara slappna av. Likaså tycker min sjuåriga lillebror som igår kom med mamma och pappa ner hit för att gå på bio i en stor stad. Tanken var från början att jag skulle ta mig hem till Karlshamn för att se den med honom där, men då jag bara skulle åkt hem och sovit en natt för att sen åka tillbaka, så kom vi på att vi kunde kolla på den här nere.

Det är alltid så roligt att gå på bio med Jonathan eftersom att han har så otroligt roliga tankar om saker och ting.
När vi igår gick mot bion log han så stort att jag trodde att han skulle spricka, hade jag kunnat skulle jag beskrivit hur söt han var just då.

Själva bion var otroligt bra. Den var både spännande, rolig och otroligt sorglig (ja, jag grät, okej.). 
Insidan ut handlar om rösterna i huvudet på elvaåriga Riley. Riley flyttar med sin familj från Minnesota till San Francisco där allt som Riley vuxit upp med inte är kvar. I hennes huvud försöker Glädje, Vemod, Rädsla, Avsky och Ilska att hålla Riley på gott humör och få henne att må bra.
När Vemod är allt för vemodig och vidrör Rileys kärnminnen (de minnen som skapar ens personlighet) så blir de vemodiga och Glädje försöker med all sin kraft att göra dem glada igen. När Vemod råkar stöta iväg Rileys kärnminnen så att all hennes personlighet försvinner följer Glädje och Vemod efter minnena för att ta tillbaka dem till huvudkontoret. (ahah, fattar ni, HUVUDkontoret?) Samtidigt försöker Avsky, Ilska och Rädsla att hålla Riley glad och tänker på "Vad skulle glädje gjort?"

De hamnar i långtidsminnet och får kämpa sig genom de olika öarna av Rileys personlighet för att ta sig till huvudkontoret. På vägen träffar dem på Rileys låtsaskompis Bing Bong som Riley glömt bort. Bing Bong vill bli ihågkommen av Riley och hjälper därför Glädje och Vemod att ta sig mot huvudkontoret.

Att se Insidan ut och följa Rileys resa när all hennes personlighet försvinner är som att se en person gå ner i en depression. Hon tappar intresset för hockey, bryter kontakten med sin bästa vän och ligger ensam i sitt rum. Som lite äldre än majoriteten i salongen så kunde jag se saker som de inte såg vilket gjorde att jag älskade den här filmen. Filmen handlar inte bara om våra olika känslor i hjärnan, den handlar även om vänskapsband och vikten av att låta alla vara just sig själva. Du kan inte säga till Vemod att bli glad, för då är Vemod inte Vemod. Det finns så mycket att säga om Insidan ut men
Jag tänker bara säga en sak till er; SE DEN.

Kulturflata Punkt.