Nu går det bara utför.
Låt mig säga såhär; den här födelsedagen lär bli svår att slå. Jag är så glad att jag fått lära länna såhär vackra, underbara människor som jag fått göra i mitt liv..
Igår hade vi spelning med Panicos Amigos inne i Helsingborg och det gick jättebra! (Bortsett från lite sjukdom i ensemblen och att min röst försvann efter föreställningen. Men allt för konsten heter det va?)
Efter all fin beröm och inpackning av buss, så begav vi oss mot telegrafen och det dracks öl. Dock inte av mig, vad tror ni? Jag har testat vattnet (det var kallt med bra isbitar som dock smälte snabbt) Clara blev den första att säga grattis till mig efter att dagen börjat.
True friendship.
Till slut blev klockan så mycket att vi blev ombedde av vakterna att gå, för det var stängt. Så vi krånglade oss ut i den kalla n´januarinatten som blivit morgonen på min födelsedag och kom efter lite om och men hem till skolan och så somnade jag på Annas rum i hennes säng.
För att idag vakna upp till flerstämmig sång av mina älskade vänner Frida, Brita och Anna. Sämre uppvaknande kunde en ju ha.
För att fira in födelsedagen med andra delar av mina vänner, så kom underbara Wilma ner och vi gick dit alla tjugoåringar går på sin födelsedag; SYSTEMBOLAGET!
Och vet ni, JAG FICK PRESENT AV KILLEN I KASSAN!! En alkoholfri cider. Kan det bli bättre eller?!
Ja faktiskt, du kan ta dig till Ebbas fik och äta loss.
SÅ GOTT OCH SÅ MÄTT! Det är nästan obehagligt hur gott det är på det stället. Och sällskapet gör upplevelsen så mycket bättre.
Nu ska jag fortsätta de sista dagarna på min dag med att bara umgås med folk som jag tycker om.
Kulturflata Punkt.
