KulturFlata

Jag är så trött, så trött på att gå med nycklarna i handen när jag är ute på kvällen.
Så trött på att tänka på vad jag har på mig så att jag skulle kunna springa iväg
Jag är så trött på att alltid vara den som tänker ett steg längre och har mobilen redo

Jag är så trött på att hålla nycklarna så hårt i handen att jag får ont i mina händer. Att hålla dem så hårt att det blir sår i mina handflator.
Men håll dem inte så hårt, säger någon då. Släpp dem och njut av livet istället, det är farligare för dig att vara hemma än här ute. Sluta tänka på vad du ska ha på dig för att springa, sluta tänka det där extra steget med mobilen. Bara sluta med det så slipper du vara rädd.
Men vad gör jag då om det händer, om det jag försöker skydda mig emot faktiskt händer? 
Då sitter jag där och blir förhörd.
Vad hade du på dig?
Var du full?
Sa du nej?
Hade du lockande kläder på dig?
Bar du smink?
Hade du skor?
Gick du ensam?

Min favoritskjorta, strumpbyxor och skor
Nej
Jag försökte men det kom inte fram
Kanske, jag vet inte
Ja, rött läppstift
Vanliga sneakers
Ja

Det är ingen idé att jag försöker ens. För jag var ju faktiskt lockande, en ensam tjej i den mörka natten, sminkad och med kläder.
Det är självklart att jag borde försökt skydda mig själv, se till att inte bli våldtagen
istället för att ringa mina bröder och säga åt dem att inte våldta.

Är så trött på att varje dag behöva godkännas av människor, människor som jag aldrig träffat, som jag träffar varje dag.
Det är inte upp till helt främmande människor att bestämma om jag passar in eller om jag är för annorlunda. Det gör mig så trött att bara tänka tanken att någon kollar på mig för att bestämma om jag ser ut som jag borde.

 

Och hur ska jag se ut? 
Ska jag se ut som alla modeller i tidningarna, de som photoshopats ner till omöjlighet?
Ska jag se ut som alla mina vänner som bär jeans och t-shirt?
Ska jag se ut som alla tjejer i den amerikanska high school filmerna?
Ska jag se ut precis som samhället tycker att jag ska?

Vad händer om jag faktiskt skulle strunta i hur alla tycker att jag ska vara? Om jag reste mig upp, tog på mig min pyjamas och gick på bal?
Om jag kom till en fin middag med hört uppsatta gäster i gårdagens svettiga scenkläder? 
Jag skulle vara jag, men inte det jag som de vill att jag är. Inte det jag som deras ideal säger att jag måste vara.
Jag blir inte tillräckligt mig själv, inte tillräckligt bra som jag är. Allt med mig måste förändras.
Jag är så himla trött på att få kommentarer om mitt hår.

Vet du själv om hur du tvättar ditt hår?

Hur gör du själv när du får löss?

Tvättar du ditt hår?

Du kan inte bli något med den attityden.
Du är äcklig.

 

Jag är så trött på att vara den duktiga flickan som alla tror att jag är för min egen skull
Så trött på att vara tjejen som har alla rätt på proven, som skriver arbeten långa som böcker och som kan analysera ett sandkorn utförligt och nyanserat.
Jag är så trött på att alltid höra frågan
Vad fick du för betyg? Hur gick det?

Jag fick ett betyg, tur nog. Det gick skit som vanligt.
Ett fel och hela min värld rasar, som den duktiga flicka jag är lovar jag att göra ett omprov, ett prov för att bevisa att jag visst är så smart och kunnig som läraren tror.

För jag är inte den duktiga flickan för min egen skull.
Är inte den duktiga flickan för att samhället vill att jag ska vara det.

Jag är det för att jag vill. 

Är så trött på att höra alla som säger åt mig att jag inte behöver ha A i alla ämnen, det behövs bara om du ska bli läkare.
Men tänk om jag vill bli läkare då? Om jag vill bli en välutbildad välbetald läkare som jobbar över och knappt har tid till sin familj?
Fast det vill jag inte. Jag vet att jag inte skulle klara av det själv.
Jag vill bli lycklig, för en gångs skull vill jag skratta mig hes. Jag vill skrika ut över havet att jag har hittat någon som är kär i mig tillbaka.
Någon som inte kollar på mig för att avgöra om jag ser ut som jag ska. Någon som säger åt mig att ringa om jag är rädd om natten, men inte släppa nycklarna, för dem är bra att ha.

Men det är inte därför jag vill ha A i alla ämnen, det är för att bevisa för alla som kallat mig fula ord, att jag faktiskt inte är allt det som de sa

JAG ÄR INTE ALLT DET DE SAGT ATT JAG ÄR. Jag är så mycket annat.

Jag är så trött på att behöva kräva min existens, hävda att jag finns. Så trött på att alltid få höra att jag ska tagga ner, sluta vara så aggressiv, sluta vara så ledsen, sluta vara en tjej, sluta vara så känslosam.
Det de menar är att jag ska sluta vara jag.

Och jag är så trött på att sluta vara jag.